Så kan Bedja om förlåtelse användas i en mening
- - Det är sedvänja, sade hon, fast i början ännu litet darrande på rösten, att jordemodern skall bedja för barnet.
- - Det är inte mig du skall be om förlåtelse, Tony.
- Nu blef det mamma, som gick honom till mötes och bad honom om förlåtelse.
- Förlåtelse förutsätter ånger och bättring.
- Det betyder att du bekänner det som du gjort fel och prästen talar om att Gud ger sin förlåtelse.
- Men - har du försökt att bedja ?
- Jag får riktigt be om förlåtelse på hans vägnar !
- Om Tesse inte dör, skall jag alla dagar bedja till dig och tro på ditt namn, och jag skall vara ödmjuk, och tänk på mammas glädje.
- Hon hade i brevet bett Gusten om förlåtelse för att hon reste sin väg, men det ville hon inte säga Frideborg.
- Fru, mitt ärende är för det första att bedja er om förlåtelse...
- Man fick då inte tala direkt till Fadern, utan måste bedja i Sonens namn.
- Detta behov som jag har efter varje utbrott att be om förlåtelse, som om jag gjort något ont, är barnsligt, men tillfredsställer mig mycket.
- Ja, ja, ja, jag ber om förlåtelse !
- Ska jag kanske anmoda adjunkten Leontin att bedja för min själ ?
- Alla i rummet bedja under tunga suckar.
- Ack, gode, barmhärtige Gud, att jag slapp be om förlåtelse !
- En herre i två pälsar behöver varken förlåtelse eller skjortor och strumpor, skor och avlagda kläder.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
